Stöld!!!

Jag har blivit bestulen!!! Eller så är det någon uthungrad stackars mink som försökt överleva.

Låt mig ta det från början:
Matte och husse skulle resa bort och jag kunde inte få följa med denna gången. De skulle övernatta borta och jag skulle få bo i min rastgård och sova i min mjukt inredda varma koja. Nästan som att campa!!!

Jag blev rastad, försedd med rikligt med mat och vatten första dagen. Det gick bra. Dag 2 skulle jag ha hundvakt och matte hade gjort i ordning en påse med mat som hon ställt lite undanskymt i en plåtbytta. Men min hundvakt och jag vi letade och letade när vi varit ute en timme i skogen. Hmm! Vi hittade bara en tom plastpåse.

Jag är faktiskt den enda som vet vad som egentligen har hänt, men det tänker jag inte avslöja för någon!! Men en tjuv var det!!!!! Hade jag inte varit inhägnad hade jag bitit den rackaren!!!

Men nu är allt frid och fröjd, jag sitter mätt och go framför datorn. Jag vill säga tack till min hundvakt och önskar att ingen ska behöva vara hungrig.... Jag kan gärna dela med mig fler gånger....

Den enes frihet den andres inlåsning!

Jag har fått konkurrens i skogen! Det tycks vara några som har minst lika snygg päls som jag! Hela skogen är nämligen fulla av minkar. Jag blir alldeles exalterad!!

Några människor som har som mål att befria alla djur har släppt ut ca 17 000 minkar några km härifrån. Ungefär hälften är nog ute och springer i skogen. Vi har ingen bur att fånga dem i men grannen har lånat och fångar dem vid sin trapp.
Jag bara väntar på att någon av alla dessa ska flytta in i min hundkoja. Jag tycker mig känna vittringen.....

En morgon dök det upp en framför näsan på mig, jag kastade mig efter denna varelse för att se vad det kunde vara. Den slank in under en gran och jag efter! Men fy, vad jobbigt det blev. Den SKREK! Högt och gällt hela tiden för att skrämma bort mig. När inte det hjälpte så PINKADE den. Vet du hur minkpink luktar? Inte gott, tyckte matte. Mycket bestämt kopplade matte och husse mig ordentligt så jag inte skulle skrämma den och sedan dess har jag fått gå i koppel!

Jag som själv är ett djur, och som själv är instängd i min hundgård när jag är ensam hemma, har funderat på hur minkarna kan ha det. I buren får de mat och vatten, det är torrt och de behöver inte oroa sig. När de sen avlivas sker det på ett icke-plågsamt sätt. Det är lite så som jag har det som hund. Den dagen jag ska dö så kommer jag att få en spruta, det har matte berättat för mig. Bara så jag somnar.

Nu har minkarna fått friheten- men det är jättemånga som dött en plågsam död!! På vägen har väldigt många blivit överkörda och plågats till döds. Längre fram kommer de att svälta, för de kan inte jaga sin mat. Det verkar förskräckligt att ha det så! Det skulle inte jag vilja, jag vill ha det tryggt och få mat och vatten varje dag.

Matte träffade på en liten söt en under några stockar. Den hade det rätt mysigt där, bar omkring på några pinnar och så försökte den äta kottar. Det blir ingen mink fet på!! Vi hoppas nu att den minken har klarat sig så här långt och hittar vägen tillbaka till farmen där den får mat och vatten och inte har levat förgäves.

Och till alla djurrättsaktivister vill jag bara säga:
Kom tillbaka och kolla vad ni har ställt till med:
-avancerat djurplågeri, obalans i naturen och oro hos både människor och djur!

FÅR JAG SYN PÅ ER SÅ SKA JAG BITA ER!!!