God fortsättning!!!

Så var den då över för denna gången. Julen alltså. Och julmaten.... kan det vara det bästa med alltihop??
Hos oss har den härskat, ja kanske härsknat också, men den har härskat sedan några veckor innan jul eftersom det vankades kalas här hemma. Matte pyntade och gjorde fint och jag fick INTE äta några godsaker alls. Men gästerna åt inte upp allt , så efteråt har jag fått mer julmat än jag orkat äta. OCH matte har sparat kött i frysen till mig.

Det är KALLT! Har ni märkt det? Och jag har som vanligt lite för dålig päls i början på vintern. Det blev något tokigt när jag opererades. Min päls blir lång men inte så tjock. Kan också bero på att jag tycker om att vara inne nu för tiden. Kanske jag börjar bli gammal. Fyller ju faktiskt snart 10 år. Undrar om det blir kalas då? Kanske kommer det fram lite kött från frysen då!!!

GOTT NYTT ÅR OCH SKJUT INGA SMÄLLARE FÖR DET GÖR ONT I HELA MIG DÅ!!

Risig päls!

Varje dag när jag är ute i skogen händer det konstiga saker. Eller rättare sagt; så fastnar det konstiga saker. Det fastnar massor i min päls just nu. Antingen är skogen ovanligt risig eller så är det min päls som är det. Ris i pälsen! I dubbel bemärkelse måste jag erkänna.

Nu har vi varit ute flera dagar och njutit, men jag får lida för det likaså varje dag. Det är ett elände för matte att rensa bort allt ris, alla små pinnar och ett och annat löv.

Jag håller ju på att bli gammal. Är det så att pälsen blir lite extra risig då, kanske? Nästa steg är ju att den faller av, eller? Fast det har den ju gjort så många gånger redan så det kanske inte är så farligt.

Skönt är i alla fall att när livet är trassligt och pälsen risig, då finns matte för att reda ut det hela.
Jag hoppas du också har en matte som kan hjälpa till att reda ut ditt trassel och ris!

Hälsar Deijja som nu ser fram emot en massa snö!!!

En dag i november

Ding dong!
Det kommer någon! Hurra, jag kastar mig fram till dörren för att välkomna gästen. Det är viktigt att gäster känner sig välkomna, tycker jag.
Det var mattes kompis som också faktiskt är min kompis....

Jag har hört talas om att det är nyttigt och lugnande för människor att klappa hundar och andra varelser. Därför försöker jag alltid göra mitt bästa för att folk ska må bra. När någon kommer och hälsar på, håller jag mig nära, nära så att de ska förstå att de gärna får lugna ner sig på mig!! De får klappa mig hur mycket de vill. Dock finns det undantag!!

-"Ska vi gå ut?"

Det är ett magiskt uttryck, då hinner jag INTE stå till klapptjänst, inte. Nej, ut i skogen det fortaste som går.

Så också idag. Det blev en lång tur, ca 8 km, och jag fick gå lös. Nja, i och för sig bara den första biten. För vid vedboden kunde jag känna klar minkvittring så där åkte kopplet på, annars hade jag kanske fortfarande stått där och försökt ropa fram den lille rackaren. Tänk vad mycket gott det finns att spåra upp.

Efter några timmar i skogen var det dags för lunch. Inte vet jag vad ni tror jag får, men jag har en favorit just nu. Det är när matte smyger fram till kylskåpet och tar fram en hel morot. Jag delar den fint i bitar innan jag äter upp den. JÄTTEGOTT!

Efter lunch är det lunchmusik: Jag vet inte riktigt vad jag tycker om julsånger en solig novemberdag, men det känns väl lite hemtrevligt.

En god middag, lite senare på dagen och så slappa framför kökstv:n och slutligen nära datorn. Inte illa!

Så kan en dag i november gestalta sig!!
PS: När du kommer och hälsar på ska du få klappa på mig hur mycket du vill!! För jag är Guds gåva till människorna!

Stöld!!!

Jag har blivit bestulen!!! Eller så är det någon uthungrad stackars mink som försökt överleva.

Låt mig ta det från början:
Matte och husse skulle resa bort och jag kunde inte få följa med denna gången. De skulle övernatta borta och jag skulle få bo i min rastgård och sova i min mjukt inredda varma koja. Nästan som att campa!!!

Jag blev rastad, försedd med rikligt med mat och vatten första dagen. Det gick bra. Dag 2 skulle jag ha hundvakt och matte hade gjort i ordning en påse med mat som hon ställt lite undanskymt i en plåtbytta. Men min hundvakt och jag vi letade och letade när vi varit ute en timme i skogen. Hmm! Vi hittade bara en tom plastpåse.

Jag är faktiskt den enda som vet vad som egentligen har hänt, men det tänker jag inte avslöja för någon!! Men en tjuv var det!!!!! Hade jag inte varit inhägnad hade jag bitit den rackaren!!!

Men nu är allt frid och fröjd, jag sitter mätt och go framför datorn. Jag vill säga tack till min hundvakt och önskar att ingen ska behöva vara hungrig.... Jag kan gärna dela med mig fler gånger....

Den enes frihet den andres inlåsning!

Jag har fått konkurrens i skogen! Det tycks vara några som har minst lika snygg päls som jag! Hela skogen är nämligen fulla av minkar. Jag blir alldeles exalterad!!

Några människor som har som mål att befria alla djur har släppt ut ca 17 000 minkar några km härifrån. Ungefär hälften är nog ute och springer i skogen. Vi har ingen bur att fånga dem i men grannen har lånat och fångar dem vid sin trapp.
Jag bara väntar på att någon av alla dessa ska flytta in i min hundkoja. Jag tycker mig känna vittringen.....

En morgon dök det upp en framför näsan på mig, jag kastade mig efter denna varelse för att se vad det kunde vara. Den slank in under en gran och jag efter! Men fy, vad jobbigt det blev. Den SKREK! Högt och gällt hela tiden för att skrämma bort mig. När inte det hjälpte så PINKADE den. Vet du hur minkpink luktar? Inte gott, tyckte matte. Mycket bestämt kopplade matte och husse mig ordentligt så jag inte skulle skrämma den och sedan dess har jag fått gå i koppel!

Jag som själv är ett djur, och som själv är instängd i min hundgård när jag är ensam hemma, har funderat på hur minkarna kan ha det. I buren får de mat och vatten, det är torrt och de behöver inte oroa sig. När de sen avlivas sker det på ett icke-plågsamt sätt. Det är lite så som jag har det som hund. Den dagen jag ska dö så kommer jag att få en spruta, det har matte berättat för mig. Bara så jag somnar.

Nu har minkarna fått friheten- men det är jättemånga som dött en plågsam död!! På vägen har väldigt många blivit överkörda och plågats till döds. Längre fram kommer de att svälta, för de kan inte jaga sin mat. Det verkar förskräckligt att ha det så! Det skulle inte jag vilja, jag vill ha det tryggt och få mat och vatten varje dag.

Matte träffade på en liten söt en under några stockar. Den hade det rätt mysigt där, bar omkring på några pinnar och så försökte den äta kottar. Det blir ingen mink fet på!! Vi hoppas nu att den minken har klarat sig så här långt och hittar vägen tillbaka till farmen där den får mat och vatten och inte har levat förgäves.

Och till alla djurrättsaktivister vill jag bara säga:
Kom tillbaka och kolla vad ni har ställt till med:
-avancerat djurplågeri, obalans i naturen och oro hos både människor och djur!

FÅR JAG SYN PÅ ER SÅ SKA JAG BITA ER!!!

En perfekt dag vid havet.

Idag har det varit en skön dag! Sovmorgon! Kisserunda! En lugn och skön ensam stund när matte var i stan. En god middag och en lååååång promenad utmed hela stranden. Kan någon av er förstå hur det känns att få springa lös kilometer på en stor. stor öde strand????? Tångruskor och änder, uppspolade flundror och annat att utforska....

Matte och jag gick ända bort till Tylöbäck. Där vände vi, men innan det så hittade jag något härligt (äckligt enligt matte) att rulla mig i.

Man kan få en dusch via vattenkannan, vet ni! Jo, så blev det när vi kom tillbaka till stugan. Men det är så härligt att få bli invirad i en tjock handduk, så ompysslad man känner sig.
Det finns inget bättre sätt att sluta säsongen vid havet. Nu väntar en lång höst och vinter innan vi närmar oss våren.

En blöt lapphundspälsrusk till er alla!
Helt i klass med kommande höstrusk.....

Raser? Javisst. Men inte rasist!!

Hundras? Människoras?
Vi hundar vet att vi är lika mycket värda även om vi inte ser likadana ut. Jag har förstått att inte människor förstår sådana förhållanden.
En del är rädda. Det förstår också vi hundar. Jag är rädd om jag ser något som verkar obekant för mig. Fast jag visar inte det. Nej, jag försöker verka lite hård och farlig då i stället så det obekanta, (farliga?) inte ska attackera mig. Idag, t.ex. var det något svart lurvigt som rörde sig på ängen framför mattes och husses och föralldel min jättestora hundkoja. Jag fattade mod och med matte i ett stadigt tag i mitt halsband smög jag fram. Grannens lurviga jättekatt låg i gräset och fräste!! Inget att vara rädd för alltså!

Jag har förstått att det finns många rädda människor i Sverige. Så många att de röstade in ännu räddare människor i Sveriges riksdag. Kom inte och säg att människor inte är hariga...
Bättre hårig än harig, säger jag bara.

I vår familj finns olika sorter, en smålänning, en sydamerikan, en västmanlänning, en långhårig kattflicka och en korthårig kattpojk, ett antal fiskar i olika storlek och färg. Vi gillar mångfald!

Fram för fler olikheter!
Kanske är det tack vare mig som vi gillar mångfalden hos oss. Ingen som har en lapphund behöver någonsin vara rädd!! Eller så kanske man inte alls behöver vara rädd.....

Hej i hösten!

Hej igen kära lappisvänner och alla andra också för den delen!
Det var länge sedan vi hördes av så nu tycker jag det är på tiden, att jag ger ett livstecken i från mig.

Lappislivet är åter "som vanligt". Det vill säga, att matte och husse drar iväg tidigt på morgonen och då får jag frisk luft hela tiden i min rastgård. När hela den långa dagen har gått och solen börjar försvinna bakom träden brukar någon av dem återvända och släppa mig fri igen! Det är härligt ska jag säga.

Jag brukar rusa runt som en tokig lapphund, fort fort. Jag blir ju glad ändå ut i svansen när flocken samlas igen. Efter några varv på gräsmattan, typ nio eller så, sticker jag iväg på en snabbkissbajstur och snabbt tillbaka igen. Vill inte missa några middagsgodsaker. Det finns alltid sådana.. inte ovanligt med lite efterrätt heller fast det kan vara mitt i veckan.

Jag har det bra, jag.
Fast det är höst och sommaren är slut

H ärligt
Ö sregn
S trömmar
T ungt
G enom
L appisens
Ä kta
D roppande
J ättelånga
E xtrafina päls

Chips

Vilket förfärligt oljud!

Vad det låter och låter. Det är fotboll på TV. Det förstår jag inte riktigt hur människor kan springa efter ett byte som de sedan bara sparkar på, utan att hugga tänderna i det. Nej, de bara sparkar in bytet i en bur! SEN hugger de tänderna i det.....nähä inte det inte. Vet ni vad de gör med bytet? JO DE SPARKAR UT DET IGEN OCH BÖRJAR JAGA DET IGEN.
Kom inte och säg att människor är så himla intelligenta!!!!

Men det är allt lite bra också med fotboll - det vankas chips, ostbågar, jordnötter och annat gott. Jag sitter bara och ser söt ut så kommer det i munnen.

Ett bevis till på att människorna inte alltid är klokast! Det vet ju ALLA att inte sådant är nyttigt att äta för en lappis och inte för matte och husse heller

Visst är vi hundar kloka!

Idag har det varit jättevarmt! Då häller matte kallt vatten på hela min päls och det gillar jag riktigt mycket. Det blir svalt och skönt. Verkar som om en och annan fotbollsspelare skulle behöva svalkas av också. Det går hett till på planen.

HEJA HOLLAND!

Sommar i Tylösand

Nu är det äntligen Tylösandsemester!

Det finns nästan ingenting som gör mig så glad som när matte säger:
-Ska vi åka till sommarstugan?

Då blir det fart i den gamla lapphundskroppen må ni tro! Jag kastar mig ut till bilen och är luckan där bak öppen så hoppar jag in där och ligger och trycker till jag är säker på att bilen far iväg. Är den dessutom full med påsar, väskor, matbackar och blomlåder då vet jag att vi ska stanna där lääääääänge.

Detta årets semesterstart var dock en aning annorlunda. Matte hade så förskräckligt mycket att styra med, hon for hit och dit när vi kom till stugan. Hon kom hem med massor av kassar och lådor, klappade mig snabbt på huvudet och slängde till mig lite hundfoder. Husse bara pustade av allt hon skulle fixa och hinna.

Semestern började nämligen med sommarfest på Gröningen. Och det var nog årets hittills varmaste dag. En försenad 50 årsfest var det.

Jag fick inte vara med!!!!!!
Däremot fick jag många besök i stugan och det var kul. Alla som kom för att titta hur matte och husse renoverat i den, passade naturligtvis på att klappa mig eftersom jag är alldeles oemotståndligt söt och snäll!!

Dagen efter var det jättemycket god mat att äta. Matte sa, att det berodde på att det varit fest och att det blev mat över. Det låter bra. Då tycker jag man kan ha fest varje dag!!!!

Jag hoppas att vi ses någon gång i sommar. Tipset är att jag finns på hundpromenad med matte ute på udden!!!

Vår, hurra!!!

I morgon ska jag äntligen få åka till sommarstugan. Efter en lång vinter har matte äntligen förstått att det är dags för havet. Den fina bilden här ovan på mig är faktiskt tagen på sommarstugealtanen. Där mår jag så gott.

Nu är det så roligt för jag kommer att få en ny soffa. Matte har hållt på vid symaskinen i flera dagar. Det blir fint grått tyg och det tycker jag matchar mig så snyggt. Tänka sig vad de kostar på mig. Det är ju min soffa, säkert. Ibland försöker de andra sitta i den, men då ser jag verkligen till att breda ut mig allt jag kan.

På sommarkvällarna vid 5-6 -tiden brukar matte vilja sova där en stund. Då hoppar jag helt sonika upp och trycker ner mig innanför henne. Det gäller verkligen att hävda sitt revir. Fast jag gör det snällt, tycker jag.

På nätterna är det svårare att ligga där. Det är nämligen en "transformer-soffa". Med några enkla grepp förvandlas den till en stor säng. Och där går gränsen för mig.

Jag vill nämligen ha det ganska svalt när jag sover, då kryper jag i stället under alltihopa och ligger där snällt till morgonen.

Åh, vad härligt det ska bli att i morgon kväll få krypa in under transformer-sängen efter en go promenad utmed stranden.

HEJA TYLÖSAND!

Vår, vatten och lite om katten

Vi har mycket vatten!! Matte tror att det kanske blir översvämning. Det brukar det bli där vi bor när det regnar mycket eller snön smälter. Jag får inte gå nära vattnet, för då tror matte att jag kan drunkna. Hon säger att jag har så tjock päls så jag skulle sjunka som en sten.

Eftersom min matte är väldigt förtjust i mig har jag lovat henne att vara försiktig.

Jag är mest hemma och passar min lillhusse, som har opererats. Han mår ganska bra nu och operationen har gått bra. Vi har det så mysigt han och jag.

När våren kommer blir det inte bara mycket vatten, det kommer katter också!
Jag gillar det, särskilt när jag kan jaga upp dem i något träd. Inte mina familjekatter förstås, nej det är andra katter som kommer hit.
På dem bara! tänker jag och jagar dem allt jag kan. Och så skäller jag oavbrutet på dem när de fegat upp i träden. Då skäller matte också! Fast inte på katten, utan på mig.....

Då brukar jag springa något varv till och sedan får jag lomma in med svansen och öronen hängande. Slut på det roliga!!!
,
Nu får jag nog fundera på om jag behöver förbereda mig för en ev översvämning. Jag har ju redan en reflexväst men kanske matte också måste investera i en flytväst???

Glad Påsk till er alla!!

Min lillhusse, kattbajs och annat gott!

Idag vill jag bara skicka en blöt hundpuss till min lillhusse.
Han är hemma och jobbar med sin hemtenta. Det är så roligt när han är hemma, det blir liksom gladare i hela huset.
Han är snäll mot mig. Och om han är hemma behöver jag inte vara i hundgården på dagarna.

Fast nu är det ganska skönt att vara ute, för fåglarna kvittrar och snön smälter fort. Det kommer fram nya intressanta dofter och föremål ur snön varje dag. Kattbajs! Det finns det en hel del här på landet. Det är något speciellt med det, tycker jag. Ja, ja, jag vet att ni människor tycker det är äckligt, men smaken är som baken! ( Och i detta fallet från baken!)

Fast det är gott med morötter också, det äter jag gärna. Liksom apelsiner, päron och bananer. Det är nyttigt med frukt, säger matte.

Nu ska jag koppla av på min fäll, för vi har varit ute sista promenaden för i kväll.
Och puss igen till lillhusse som är så snäll!!

I väntans tider....

Nu är jag nöjd! Vintern räcker nu.
Visst gör det ont när knoppar brister......men hur svårt kan det va???? (som en av mina bloggläsare uttryckte det en gång i tiden).
Matte och jag vill faktiskt åka till sommarstugan snart. För att ni ska bli riktigt sugna på vår och sommar, lägger jag ut en härlig solstolsbild.....på MIG!

En gosig, varm lapphundskram till er alla!

PS. Den kommer snart! Ja, våren alltså.

"Den goaste, tandlösaste hunden".

Min tand e lööööf, min tand e löööf och när jag tappat den e ja en tandlöf lapphundftöf.....

Som det kan bli!!
Matte bokade tid hos vetrinären för att jag skulle få fina tänder och tandkött igen, efter att ha tuggat för många "dentastix" för ett tag sen. Mitt tandkött blev så rött och känsligt. Eftersom det ilade i mina tänder tyckte matte att det vore bättre om jag fick sova under rengöringsproceduren, så i fredags bar det av till staden.
En snabb titt i min mun och "tanddoktorn" konstaterade lösa tänder som inte kunde få vara kvar. Matte protesterade allt hon kunde, men när tanddoktorn sa, att jag skulle må mycket bättre utan mina små framtänder i överkäken, gav matte med sig.

Det blev stort hål i min mun och stort hål i mattes plånbok. Fast mina hål går inte att täppa igen minsann! Brygga? Nä, den skulle jag nog äta upp. Krona? Nä, det går inte. En riktig lapphund som är som ett skri från vildmarken, kan väl inte ha löständer heller!

Det fanns dock tre fördelar med detta:
1) Snart inte ont i munnen mer.
2) Jag slipper äta pellets och får äta burkmat!
3) Vetrinären sa att bland alla hundar hon mött, var jag den goaste hunden hon någonsin träffat. Det ni! Hon ville dessutom att den hund hennes dotter tänker skaffa sig,skulle vara en lapphund.

Slutligen vill jag bara tillägga att matte HAR borstat mina tänder, med mjuk borste, fingertuta och hundtandkräm, fast inte två gånger per dag.... så vad ni gör:
FUSKA INTE MED TANDBORSTEN OCH ÄT INTE DENTASTIX!

Lockigt hår!

Jag har fått lockigt hår! Det är fint tycker jag.
Tänk att det kan bli så efter att man har varit nästan skallig. (Eller heter det "kroppig"?)

Jag har förstått att det inte fungerar så på människor för jag vet att det finns farbröder som tappar håret. Däremot har jag aldrig sett att det växer ut lockigt hår på dem sedan, om man inte bortser från de testar som brukar växa ut genom öron, näsa och över ögonen....

Det är coolt att få lockar!
Jag tycker jag är jättefin om jag får säga det själv, och det får jag ju eftersom jag har en egen blogg!!!!

hälsar snyggingen ;-)

Olympiska spelen

Nu är det tävlingar i Vancouver. Det handlar om olympiska spelen. Jag funderar över hur något är som är o-lympiskt. Det måste ju vara motsatsen till lympiskt. Fast det vete hunden vad det betyder.

Jag tycker i stället man kan ha olydiga spelen, då skulle jag vinna ibland, säger matte. Jag är nämligen döv när det passar. Partiellt hörselskadad. Fast det är nog mest olydnad. Eller frihetslängtan.


Om man skulle ha lapphundens olympiska spel skulle följande grenar ingå:
-Snabbast att äta upp ett tuggben - jag vinner garanterat.
-Tugga sönder gosedjuren - Inga problem, jag lovar
-Skälla på de som möjligen åker förbi - full poäng!
-Tigga vid matbordet - yes, box, alright!
-Koppla av - kan ingen som jag.
-Springa snabbt i skogen - snabbare än älgarna!
-Jaga bilar - där blir nog en bra placering.

Jag skulle nog få alla medaljerna!
Heja Sverige och Heja hundarna!

Semledoft i alla fall

Idag har varit en doftande dag. Nej, jag har inte släppt mig om det var det ni trodde. Förresten hade jag valt ett annat ord i så fall, dofter är positiva!
Det har verkligen luktat gott för matte har bakat, semlebullar! Följdaktligen har hon också vispat grädde och då blev det över till mig!!!
Men hon gjorde bara två semlor och det tycker jag var snålt för då fick jag ingen....

Lillhusse har varit hemma. Det är roligt, tycker jag. Jag ser honom inte så ofta nu när han studerar i staden. Tänka sig att han blir en lärd man, en lärare med tiden. Då tror jag att barnen blir glada för han är snäll och klok, tycker jag. Dessutom är han rockstar.... I morgon kväll spelar hans band i Jönköping. Fast hundar får nog inte komma in, allergi!!! Fast å andra sidan skulle jag nog bli hörselskadad och det vore inte bra, för då skulle jag inte kunna höra när älgarna smyger i skogen.

Nu ska matte och husse fika, så jag får sätta mig och hoppas på att lite semla faller även på mig.......
Om inte det blir fallet så ska det i alla fall falla snö.

Att ta sig vatten över huvudet.....

Det finns många konstiga uttryck hos människorna tycker jag och det är inte alla jag förstår. Men ibland så fattar jag genom mina vardagliga erfarenheter ett och annat. Man kan säga att det går upp ett ljus! (Ett lysande exempel, eller hur?)

"Att ta sig vatten över huvudet" - jag har alltid trott att det betyder att matte duschar mig, för då brukar både hon och jag bli blöta på hela kroppen. Men det har jag föstått inte är den egentliga betydelsen. Jag har erfarit detta!
Varje dag när jag ska gå ut och "rasta mig" får jag ta mig vatten över huvudet. Det är ju nämligen nästan omöjligt nu att ta sig fram i snön utan att "drunkna". Inte lätt att kissa inte, och det andra ska vi inte tala om. Så jag tar mig vatten över huvudet varenda gång. Bara sjunker ner i snön, långt ner.
Jag måste förundra mig över mina lappisvänner i norr som har det så här varje vinter. Tur man inte är tax eller ve och fasa pekinges!!!

Lättare att vara älg med långa ben. De finns runt om mig hela tiden, igår kväll hoppade jag efter en några meter. De ligger fortfarande och vilar sig precis i skogskanten här hemma och det är så många spår att följa, men som sagt det är att ta sig vatten över huvudet just nu.....

Be careful out there!

Gammal???

Jag undrar om jag håller på att bli gammal. Matte tror det. Hon tycker att jag är lite stel i lederna när vi har varit ute och gått 8 km i skogen. D.v.s. hon tror att vi har gått 8 km, men det gäller bara henne. Jag , däremot, springer och travar hela tiden, hoppar över snövallar och springer efter allt som rör sig. Jag promenerar inte, jag har intervallträning. Lägg sedan till att jag gör allting barfota även om det är mitt i vintern. Då spelar vi inte i samma liga, matte och jag. Har man genomfört ett dylikt motionspass och dessutom haft isklumpar fastfrusna under tiden är det väl inte konstigt, att man känner sig lite stel och stapplig efteråt, eller hur?

Nä, tänkte väl det. Gammal.HA! Inte talar man om en lappisdams ålder alls egentligen men jag ska snart fylla 9 år. Eller 63, det beror på hur man ser det. Men jag är inte gammal än, tänker bli minst 14 , eller på människospråk 98.

Så med andra ord är jag både äldst och yngst i denna familjen....
Tror det är därför jag får så mycket uppmärksamhet!!!

Smidiga hälsningar från en lappistjej i sina bästa lappisår!

Om tänder och sådant som händer.

Det händer inte mycket. Inte i min del av världen.
I andra delar av världen har jag förstått att det händer.
Jag vet att hunden är människans bästa vän och särskilt när det händer allvarliga saker. Det kan vara när vi vaktar huset mot inbrottstjuvar, eller när vi skäller som tokiga om det börjar brinna. Hundar som hittar knark, eller som hjälper människor i vardagen. Det kan också vara när vi ser att någon är ledsen då buffar jag med nosen.

På andra sidan jorden finns det hundar. Just nu finns det också räddningshundar. Det är hundar som har fått jobba hårt för att hitta överlevande efter jordbävningen på Haiti. Det är stort för en hund att få ha en sådan viktig uppgift. Jag är full av beundran för mina artfränder som räddar liv!!!

Min insats idag var att trösta matte lite, för hon tappade en plomb. Jag har förstått att det är besvärligt med tänder. Och dyrt! Jag får också åka på tandbehandling emellanåt. Då handlar det om att ta bort stenar från tänderna. Det heter i alla fall tandsten fast jag har då aldrig märkt några stenar i munnen.

För övrigt så börjar jag få tillbaka pälsen, ifall ni undrar......

Skogens drottning!

Ja, detta blir svårt! För jag tycker egentligen att jag är skogens drottning.

Men nu har vi haft besök, både natt och dag, av en annan skogens drottning.
Fast jag tycker mer det liknar en ko, åtminstone en älgko.
Hon klev fram på baksidan av huset en solig dag förra helgen och studerade oss noga och länge. Men hon var inte blyg utan gjorde som jag, kissade fast matte och husse tittade på.

Husse ville testa sin nya, fina kamera så han klev ut på altanen i snön. Han glömde skorna! Matte, som är en fena på att göra älgläte, såg till att kon nyfiket stod kvar. Jag var nästan helt hysterisk för jag ville ju ut! Tror ni jag fick? Nä, jag blev utföst i köket med mycket stränga förhållningsorder att jag skulle vara alldeles tyst!

När jag äntligen fick friheten att springa ut var ju älgen inte där. Typiskt!

Nästa morgon när jag var på kisserunda såg matte och jag att drottningen faktiskt gillade oss. Hon hade nämligen tagit med sig kalven och sovit hos oss. Två fina legor i det vackra snötäcket tätt intill varandra, en stor och en liten. Både små och stora spår att följa i snön. Hon har hållt mig sysselsatt hela veckan.

Jag tänker inte avslöja om det är hon som smyger runt huset när jag skäller tidigt på morgonen när matte vill sova. Det tycker jag matte kan sväva i ovisshet om..

Och kanske är det så, att vi kan vara två drottningar i skogen!!!
OKEJ MATTE :TRE DÅ!!!

Bitande kallt???

Bitande kallt! Så säger alla nu, men det tycker inte jag. Jag bits inte alls, fast det är kallt. Det brukar jag inte göra när det är varmt heller. Jag är ju en SNÄLL hund hela tiden.
Jag fryser inte heller. På TV i morse var det filmat från ett café i Stockholm, ett café för hussar och mattar där hundarna fick följa med. Doggarna hade kläder på sig!!
HAHAHA! Det kan man skratta sig fördärvad åt när man är lapphund. En lappis fryser inte, inte ens när hon har tappat pälsen!

Nej, jag njuter bara av det perfekta vädret. Vitt och fint hela tiden. Fast det är svårt att smyyyyga, jag syns alldeles för väl!!! Jag smälter ju inte precis in i omgivningen nu. Alla fåglar, katter och andra odjur upptäcker mig direkt.
Det där med kläder kanske inte är så dumt ändå...hm.... jag får nog skaffa mig en vit jacka.....pälsjacka!!!