"Den goaste, tandlösaste hunden".

Min tand e lööööf, min tand e löööf och när jag tappat den e ja en tandlöf lapphundftöf.....

Som det kan bli!!
Matte bokade tid hos vetrinären för att jag skulle få fina tänder och tandkött igen, efter att ha tuggat för många "dentastix" för ett tag sen. Mitt tandkött blev så rött och känsligt. Eftersom det ilade i mina tänder tyckte matte att det vore bättre om jag fick sova under rengöringsproceduren, så i fredags bar det av till staden.
En snabb titt i min mun och "tanddoktorn" konstaterade lösa tänder som inte kunde få vara kvar. Matte protesterade allt hon kunde, men när tanddoktorn sa, att jag skulle må mycket bättre utan mina små framtänder i överkäken, gav matte med sig.

Det blev stort hål i min mun och stort hål i mattes plånbok. Fast mina hål går inte att täppa igen minsann! Brygga? Nä, den skulle jag nog äta upp. Krona? Nä, det går inte. En riktig lapphund som är som ett skri från vildmarken, kan väl inte ha löständer heller!

Det fanns dock tre fördelar med detta:
1) Snart inte ont i munnen mer.
2) Jag slipper äta pellets och får äta burkmat!
3) Vetrinären sa att bland alla hundar hon mött, var jag den goaste hunden hon någonsin träffat. Det ni! Hon ville dessutom att den hund hennes dotter tänker skaffa sig,skulle vara en lapphund.

Slutligen vill jag bara tillägga att matte HAR borstat mina tänder, med mjuk borste, fingertuta och hundtandkräm, fast inte två gånger per dag.... så vad ni gör:
FUSKA INTE MED TANDBORSTEN OCH ÄT INTE DENTASTIX!