En perfekt dag vid havet.

Idag har det varit en skön dag! Sovmorgon! Kisserunda! En lugn och skön ensam stund när matte var i stan. En god middag och en lååååång promenad utmed hela stranden. Kan någon av er förstå hur det känns att få springa lös kilometer på en stor. stor öde strand????? Tångruskor och änder, uppspolade flundror och annat att utforska....

Matte och jag gick ända bort till Tylöbäck. Där vände vi, men innan det så hittade jag något härligt (äckligt enligt matte) att rulla mig i.

Man kan få en dusch via vattenkannan, vet ni! Jo, så blev det när vi kom tillbaka till stugan. Men det är så härligt att få bli invirad i en tjock handduk, så ompysslad man känner sig.
Det finns inget bättre sätt att sluta säsongen vid havet. Nu väntar en lång höst och vinter innan vi närmar oss våren.

En blöt lapphundspälsrusk till er alla!
Helt i klass med kommande höstrusk.....

Raser? Javisst. Men inte rasist!!

Hundras? Människoras?
Vi hundar vet att vi är lika mycket värda även om vi inte ser likadana ut. Jag har förstått att inte människor förstår sådana förhållanden.
En del är rädda. Det förstår också vi hundar. Jag är rädd om jag ser något som verkar obekant för mig. Fast jag visar inte det. Nej, jag försöker verka lite hård och farlig då i stället så det obekanta, (farliga?) inte ska attackera mig. Idag, t.ex. var det något svart lurvigt som rörde sig på ängen framför mattes och husses och föralldel min jättestora hundkoja. Jag fattade mod och med matte i ett stadigt tag i mitt halsband smög jag fram. Grannens lurviga jättekatt låg i gräset och fräste!! Inget att vara rädd för alltså!

Jag har förstått att det finns många rädda människor i Sverige. Så många att de röstade in ännu räddare människor i Sveriges riksdag. Kom inte och säg att människor inte är hariga...
Bättre hårig än harig, säger jag bara.

I vår familj finns olika sorter, en smålänning, en sydamerikan, en västmanlänning, en långhårig kattflicka och en korthårig kattpojk, ett antal fiskar i olika storlek och färg. Vi gillar mångfald!

Fram för fler olikheter!
Kanske är det tack vare mig som vi gillar mångfalden hos oss. Ingen som har en lapphund behöver någonsin vara rädd!! Eller så kanske man inte alls behöver vara rädd.....

Hej i hösten!

Hej igen kära lappisvänner och alla andra också för den delen!
Det var länge sedan vi hördes av så nu tycker jag det är på tiden, att jag ger ett livstecken i från mig.

Lappislivet är åter "som vanligt". Det vill säga, att matte och husse drar iväg tidigt på morgonen och då får jag frisk luft hela tiden i min rastgård. När hela den långa dagen har gått och solen börjar försvinna bakom träden brukar någon av dem återvända och släppa mig fri igen! Det är härligt ska jag säga.

Jag brukar rusa runt som en tokig lapphund, fort fort. Jag blir ju glad ändå ut i svansen när flocken samlas igen. Efter några varv på gräsmattan, typ nio eller så, sticker jag iväg på en snabbkissbajstur och snabbt tillbaka igen. Vill inte missa några middagsgodsaker. Det finns alltid sådana.. inte ovanligt med lite efterrätt heller fast det kan vara mitt i veckan.

Jag har det bra, jag.
Fast det är höst och sommaren är slut

H ärligt
Ö sregn
S trömmar
T ungt
G enom
L appisens
Ä kta
D roppande
J ättelånga
E xtrafina päls