Raser? Javisst. Men inte rasist!!

Hundras? Människoras?
Vi hundar vet att vi är lika mycket värda även om vi inte ser likadana ut. Jag har förstått att inte människor förstår sådana förhållanden.
En del är rädda. Det förstår också vi hundar. Jag är rädd om jag ser något som verkar obekant för mig. Fast jag visar inte det. Nej, jag försöker verka lite hård och farlig då i stället så det obekanta, (farliga?) inte ska attackera mig. Idag, t.ex. var det något svart lurvigt som rörde sig på ängen framför mattes och husses och föralldel min jättestora hundkoja. Jag fattade mod och med matte i ett stadigt tag i mitt halsband smög jag fram. Grannens lurviga jättekatt låg i gräset och fräste!! Inget att vara rädd för alltså!

Jag har förstått att det finns många rädda människor i Sverige. Så många att de röstade in ännu räddare människor i Sveriges riksdag. Kom inte och säg att människor inte är hariga...
Bättre hårig än harig, säger jag bara.

I vår familj finns olika sorter, en smålänning, en sydamerikan, en västmanlänning, en långhårig kattflicka och en korthårig kattpojk, ett antal fiskar i olika storlek och färg. Vi gillar mångfald!

Fram för fler olikheter!
Kanske är det tack vare mig som vi gillar mångfalden hos oss. Ingen som har en lapphund behöver någonsin vara rädd!! Eller så kanske man inte alls behöver vara rädd.....