Gammal???

Jag undrar om jag håller på att bli gammal. Matte tror det. Hon tycker att jag är lite stel i lederna när vi har varit ute och gått 8 km i skogen. D.v.s. hon tror att vi har gått 8 km, men det gäller bara henne. Jag , däremot, springer och travar hela tiden, hoppar över snövallar och springer efter allt som rör sig. Jag promenerar inte, jag har intervallträning. Lägg sedan till att jag gör allting barfota även om det är mitt i vintern. Då spelar vi inte i samma liga, matte och jag. Har man genomfört ett dylikt motionspass och dessutom haft isklumpar fastfrusna under tiden är det väl inte konstigt, att man känner sig lite stel och stapplig efteråt, eller hur?

Nä, tänkte väl det. Gammal.HA! Inte talar man om en lappisdams ålder alls egentligen men jag ska snart fylla 9 år. Eller 63, det beror på hur man ser det. Men jag är inte gammal än, tänker bli minst 14 , eller på människospråk 98.

Så med andra ord är jag både äldst och yngst i denna familjen....
Tror det är därför jag får så mycket uppmärksamhet!!!

Smidiga hälsningar från en lappistjej i sina bästa lappisår!

Om tänder och sådant som händer.

Det händer inte mycket. Inte i min del av världen.
I andra delar av världen har jag förstått att det händer.
Jag vet att hunden är människans bästa vän och särskilt när det händer allvarliga saker. Det kan vara när vi vaktar huset mot inbrottstjuvar, eller när vi skäller som tokiga om det börjar brinna. Hundar som hittar knark, eller som hjälper människor i vardagen. Det kan också vara när vi ser att någon är ledsen då buffar jag med nosen.

På andra sidan jorden finns det hundar. Just nu finns det också räddningshundar. Det är hundar som har fått jobba hårt för att hitta överlevande efter jordbävningen på Haiti. Det är stort för en hund att få ha en sådan viktig uppgift. Jag är full av beundran för mina artfränder som räddar liv!!!

Min insats idag var att trösta matte lite, för hon tappade en plomb. Jag har förstått att det är besvärligt med tänder. Och dyrt! Jag får också åka på tandbehandling emellanåt. Då handlar det om att ta bort stenar från tänderna. Det heter i alla fall tandsten fast jag har då aldrig märkt några stenar i munnen.

För övrigt så börjar jag få tillbaka pälsen, ifall ni undrar......

Skogens drottning!

Ja, detta blir svårt! För jag tycker egentligen att jag är skogens drottning.

Men nu har vi haft besök, både natt och dag, av en annan skogens drottning.
Fast jag tycker mer det liknar en ko, åtminstone en älgko.
Hon klev fram på baksidan av huset en solig dag förra helgen och studerade oss noga och länge. Men hon var inte blyg utan gjorde som jag, kissade fast matte och husse tittade på.

Husse ville testa sin nya, fina kamera så han klev ut på altanen i snön. Han glömde skorna! Matte, som är en fena på att göra älgläte, såg till att kon nyfiket stod kvar. Jag var nästan helt hysterisk för jag ville ju ut! Tror ni jag fick? Nä, jag blev utföst i köket med mycket stränga förhållningsorder att jag skulle vara alldeles tyst!

När jag äntligen fick friheten att springa ut var ju älgen inte där. Typiskt!

Nästa morgon när jag var på kisserunda såg matte och jag att drottningen faktiskt gillade oss. Hon hade nämligen tagit med sig kalven och sovit hos oss. Två fina legor i det vackra snötäcket tätt intill varandra, en stor och en liten. Både små och stora spår att följa i snön. Hon har hållt mig sysselsatt hela veckan.

Jag tänker inte avslöja om det är hon som smyger runt huset när jag skäller tidigt på morgonen när matte vill sova. Det tycker jag matte kan sväva i ovisshet om..

Och kanske är det så, att vi kan vara två drottningar i skogen!!!
OKEJ MATTE :TRE DÅ!!!

Bitande kallt???

Bitande kallt! Så säger alla nu, men det tycker inte jag. Jag bits inte alls, fast det är kallt. Det brukar jag inte göra när det är varmt heller. Jag är ju en SNÄLL hund hela tiden.
Jag fryser inte heller. På TV i morse var det filmat från ett café i Stockholm, ett café för hussar och mattar där hundarna fick följa med. Doggarna hade kläder på sig!!
HAHAHA! Det kan man skratta sig fördärvad åt när man är lapphund. En lappis fryser inte, inte ens när hon har tappat pälsen!

Nej, jag njuter bara av det perfekta vädret. Vitt och fint hela tiden. Fast det är svårt att smyyyyga, jag syns alldeles för väl!!! Jag smälter ju inte precis in i omgivningen nu. Alla fåglar, katter och andra odjur upptäcker mig direkt.
Det där med kläder kanske inte är så dumt ändå...hm.... jag får nog skaffa mig en vit jacka.....pälsjacka!!!