Dubbelteckning,rim och fyrverkeri!

Jag är kal.
Idag kammade matte ur så mycket ull från pälsen så det blev inte mycket kvar! Min päls ligger inte bara på golvet hela tiden, utan också i stora sjok i soppåsen!

Det är bra tur att kung Bore inte kommit ännu. Då skulle jag säkert bli kall också.
Kal-kall! Nu är jag kal-varm. Dessutom är jag tunn! En tunn hunn´kan man säga!

När man har så tjock päls som jag vanligtvis har, kan man se ganska mullig ut. Men när det bara är lite tunna strån på kroppen ser man så ynklig ut.... Matte tycker nog synd om mig. För denna helgen har jag fått äta både vildsvinsfile och lussekatter!

I går var det invasion hemma hos oss. Det kom och gick en massa glada människor hela eftermiddagen.De sjöng och trallade. Många bilar fanns det att skälla på, men nästan ingen enda fick jag hälsa på. Utvisad! Matte säger, att det beror på att jag fäller så mycket, men jag tror att det är för att hon tycker om när jag skäller istället, så det gör jag hela tiden där ute!!! Att fälla eller skälla, det är frågan!

På kvällen slog det gnistor på hela himmelen! Då fick jag vara inne och lyssna på stereo i stället. Matte vet att jag blir rädd när det smäller. Men det fick vara ett undantag denna dagen.Det smällde och blixtrade så det lyste upp hela himmelen, sa matte!
Och jag höll mig lugn!

Vad gör man inte för sin matte? GRATTIS!

Five minutes of fame!

Idag har jag blivit fotograferad. Av en RIKTIG fotograf. En sådan som säkert vinner priser och har bilder på helsida i tidningar. Matte berättade, att det skulle komma en journalist och en fotograf för att hälsa på. Här gäller det att passa på tillfället, tänkte jag.
Ut på gräset för att möta upp och jag såg till att vifta ordentligt på svansen. Väl inne såg jag till att snabbt sätta mig på stolen som fotografen drog ut åt mig. Trodde jag, ja. Det var han själv som skulle sitta där! Hm. Matte drog ut stolen jämte sig så då satte jag mig där. Mitt emot fotografen! Bästa läget! Jag la huvudet på sned, såg honom klokt i ögonen och vips så var han såld! Oj, vad det klickade i den där apparaten han använde. Han tog nog mest bilder på mig faktiskt.

Sen fick jag levergodis. Det är ju väldigt gott. Vi skulle nämligen fotograferas när vi gick skogspromenad. Tänk att jag kan gå så lugnt och fint jämte matte. Lite godis gör allt susen. Det blev många jättekorta promenader. Vi sprang ett stycke, sen fick vi gå lugnt tillbaka. Detta gjorde vi flera gånger. Jag fattade inte riktigt varför. Jag kan ju redan kommandot;vänd. Det behövde jag inte träna.

Men alla var nöjda och glada.
Det är faktiskt väldigt roligt att ha blivit kändis. Kan nog tänka mig att vara med i något TV-program snart. Kanske kunde jag vara med i idol? Alla verkar ju gilla mig!!! Och jag kan både morra, skälla och yla. Oh Oh Oh OOOOOOO.......

Lussekatter!

En hund kan äta många djur som inte matte tycker man ska äta; sorkar, möss, ödlor och annat rörligt. Men det finns också djur som matte alldeles frivilligt serverar.
Idag har jag ätit LUSSEKATT!
Den jamade ingenting och pep inte när jag bet till. Och inte hade den päls, heller! Och den smakade misstänkt likt en bulle.
Jag var då tvungen att kolla i wikipedia.( Ja, jag hittar faktiskt dit, man vill väl vara allmänbildad!).

Jag citerar:
Det var i Tyskland på 1600-talet som seden med lussekatt kom till. Djävulen, i kattens skepnad, gav barn stryk, medan Jesus i form av ett barn delade ut bullar till snälla barn. För att hålla den ljuskygge djävulen borta färgades lussebullarna med den gula saffranskryddan. De ljusa bullarna ansågs skrämma bort Lusse, alltså Lucifer.

Då förstår jag varför det inte heter lussehund! En hund skulle aldrig bli boning för Lucifer. Vi är alldeles för godhjärtade och trogna för det!!!

Huslappisföda

Husmanskost! Det är grejer det. Mycket bättre än de hårda bruna pluttar som utgör min basföda. Ja, då menar jag inte vidbrända köttbuller eller kaninbajset jag äter på somrarna i Tylösand, utan hundfodret. Tröttsamt i längden, vill jag säga. Man vet ju inte riktigt vad det EGENTLIGEN innehåller. Det kan vara allt möjligt som egentligen är jättegott men dessutom en massa konstgjorda saker som man säkert kan bli åtminstone lite sjuk av. Eller? E67859404 och E3u490w. Låter inte nyttigt alls.

Nej, tacka vet jag husmanskost!
Idag doftade det så underbart i hela huset när matte och jag kom hem från vår låååånga låååånga söndagsskogspromenad. Det vankades rotmos och fläsklägg. Det var riktig söndagmiddag det, tyckte jag. Men det tyckte inte lillhusse och hans kompis Tobbe. Lillhusse sa att han skulle äta när han kom till stan, och stackars Tobbe var väluppfostrad och åt ändå.
Men matte och husse satt vid bordet och åt av det goda de hade längtat efter och då hade jag det om möjligt ännu bättre. JAG FICK BENEN! Riktigt smaskigt. Tänk att de gav mig det bästa.

Varför heter det förresten egentligen husmanskost? Det kostar väl inte så mycket? Och det är inte bara för en man. Det är ju i allra högsta grad för en lapphund också. Men ok: man äter det i huset. Där kan det ju stämma.

Ja, matte. Jag hoppas du har fattat att jag vill ha mer huslappisföda i fortsättningen.

Fast..... det är nog bättre jag säger till husse; för han är ju den som lagar all den goda maten!

Nära döden.......

Jag har varit sjuk. Jag har varit jättesjuk. Jag dog nästan! Nu har jag fått lite distans till det och kan därför skriva om det. Det hände för någon månad sedan.

Min matte har lite svårt att förstå sig på om man är sjuk eller inte, hon förnekar oftast det i det längsta. (Det kan förresten lillhusse intyga som råkat ut för det ett flertal gånger under sin uppväxt)

Jag var hängig i flera dagar och så törstig, så törstig,så törstig.... Men jag fick ju vatten. Efter att matte rådgjort med djursjukhuset på söndagen, så valde hon att vänta till måndagen. (Kan ha något med kostnaden att göra, eller vad tror ni?)
På måndagen kände jag mig inte så pigg, men matte tyckte ändå att jag skulle vara ute i hundkojan så jag inte skulle kissa inne. Dricker man ca 4 liter vatten blir man kissnödig ofta, kan jag garantera!

Hon kom hem fram på dagen och lyfte in mig i bilen. Jag mådde så dåligt, så jag inte kunde hoppa in själv. Så åkte vi bil länge och så kom jag till vetrinären. Jag tror det är en som vet. Därför heter han så ; Vet Rinären. För och efternamn, kanske?

Där blev det rakat ben, blodprov, sprutor och operation!!!!!
Jag var riktigt illa däran; livmoderinflammation som spruckit i magen.
Tur min matte körde in mig, annars hade jag varit inne i hundhimlen nu.

Ont,ont gör det när de tar en kniv och skär upp hela magen. Ja, inte när de gör det förstås, för då sov jag, men efteråt!!!! Jobbigt jobbigt. Matte tog hem mig på kvällen och orkade knappt bära in mig. Hon låg jämte mig halva natten och klappade på mig.Nästa morgon körde hon in mig igen och jag fick stark medicin på ett plåster på ryggen. Morfin hette det. Det kunde lika gärna heta Mår Fint! Fast matte gillade det inte för det kan vara farligt tror hon.
Hon är allt bra rädd om mig och vill att jag ska må bra.

Nu är jag helt frisk och det är vi glada för jag och min familj!!

Nymålat i brist på servett.

Nu är det natt! Efter en lång dag utomhus har jag äntligen fått komma in i värmen.
Matte har målat. Med pensel, alltså. Hon verkar inte ha spillt så mycket heller. Hon har målat i matrummet och köket. Hon säger att det beror på att jag har den dåliga vanan att torka munnen mot väggen när jag har ätit.
Än sen då, hon ger ju mig ingen servett!!

Det luktade lite starkt när jag kom in, men det var så skönt att få gosa in sig i fällen. Den hade matte lagt mitt ute på golvet i stället för i hörnan som det brukas.

Men det blir fint med nymålat. Precis lika fint att torka munnen på som med en vit linneservett!!

Tortyr

I vårt hus finns en del otäcka prylar. En har ett blått handtag med en smal stålkrok i ena änden. En annan pryl är svart skaft och två vinklade borstar i ena änden. Dessutom finns det liknande tingestar med bara en borste. (Ja, fast jag är hund har jag taluppfattning)
Ibland tar min matte fram dessa otäcka uppfinningar. Dessutom något hon klämmer ur ett konstigt plåtrör, fast det smakar ganska gott.
Så säger hon att jag ska "visa bettet" och det gör jag ju snällt. (Är man utställningstränad så kan man minsann ett och annat trick!) Varje gång går jag på det, tror jag ska få godis! Men ack så lurad. Hon kör in dessa lustiga grejer i munnen på mig och skrubbar på mitt bett! Fånigt och otrevligt, tycker jag. Det vore väl bättre att jag fick ett stort märgben att gnaga på......

Vi är inte överens om detta, matte och jag! Hon säger att hon inte vill att jag ska tappa tänderna. Fast jag tror inte att det hjälper, eftersom jag faktiskt redan tappat en liten rackare......
Nej, jag tror på märgben, jag!

Stavgång inomhus. Grrrr!

Min matte har bestämt att vissa dagar när det är väldigt mörkt ute när hon kommer hem, ska hon gå stavgång inomhus. Då får jag ingen långpromenad. Matte står där framför TV:n och går och går på en maskin, men hon kommer ingenstans!!! Det verkar tyvärr helt meningslöst för en lappis. Jag har visserligen sett på hundtv:n med Ceasar, att en del hundar går på en väg som hela tiden är på samma ställe och inomhus. Men det är ingenting för en friluftshund som jag. Jag vill ut i skogen. Där ser man ju så många roliga saker och det luktar så mycket överallt.
Men inte! Det blir bara ut i gräset, kissa och så in igen. Inte roligt tycker jag,
Gillar inte den där maskinen. Det är en dum uppfinning. Crosstrainer heter det visst. Jag tycker i stället det skulle finnas en Dogwalker eller kanske skogsbelysning så matte kunde gå ut länge varje kväll.......

Att komma sig upp här i världen.

Ibland behöver man skifta perspektiv. För att se saken lite från ovan. För att få lite distans. Allt det där känner ni nog säkert redan till.
Ibland behöver man komma sig upp här i världen. För att hamna på samma nivå. För att vara delaktig, för att vara med.

Detta praktiserar jag dagligen. Jag sitter med vid bordet, jag hoppar upp på en köksstol så fort det finns en chans. Jag hävdar min rätt att vara med!
Vet ni hur mysigt det är att sitta på stolen bredvid matte, husse, lillhusse eller någon gäst? Det är bara bäst!! INGEN kan motstå mig! Jag lägger bara huvudet på sned och tittar lite "under lugg", lutar huvudet mot den där armen som jag så gärna vill ska klappa mig. I värsta fall får jag markera med tassen, så att "kliaren/klapparen" säkert fattar varför jag sitter där.

Matte försökte under låååång tid när jag var liten att få mig att förstå, att stolar var avsedda för tvåbenta, för att de ska sitta stadigt på fyra ben. Hon tycker att de som redan har fyra ben "inbyggda" kan sitta stadigt på dem. Men jag vägrade acceptera detta. För jag ville vara på samma nivå!

Numera har matte accepterat att jag är på samma nivå som alla andra i familjen. Fast vi har lite konflikt eftersom köksstolarna nyss har fått nytt tyg. Fint ska det , va!
Men jag kämpar för min rätt att komma mig upp här i världen!!!

Mer stolar åt djuren!

Måndagsmyyyyys!

Hur har ni det med måndagar? Jag för min del har det inte bra med dessa dagar. Efter en skön helg med långa skogspromenader och hela flocken samlad, vaknar man upp och så vips,försvinner alla bort!!!
Där får jag roa mig bäst jag vill i min hundgård. Om jag åtminstone kunde få ta med min kompis Oscar dit. Men Oscar är ju katt, och eftersom det är en hundgård funkar det ju inte med en katt där!! Eller kan man tänka annorlunda om det, kanske?

Vi kanske kunde ha lite måndagsmyyyyyys där? Alla pratar om fredagsmyys, men jag tycker måndagsmyyyys är en bättre idé. Vad skulle vi hitta på då?
Ja kanske Oscar skulle kunna fånga något litet gott som vi kunde dela på? Vi kunde också gräva upp något gammalt surt ben som jag grävt ner där. Smaskigt skulle det vara. Och så kunde vi kura ihop oss hos varandra inne i kojan när det regnar och blåser. Oscar börjar ju bli lite gammal, så jag kunde värma honom lite i min goa päls och lyssna lite på hans krämpor och annat han kan behöva jama av sig om.
Det låter som ett bra måndagsmyys! Att finnas till för sin vän!

Fram för mer måndagsmys med vännerna!!

Att veta sin plats eller drömma?

Jag vet min plats. Jag får inte sitta med vid finbordet. Jag vet precis vid vilken ruta i golvet jag måste stanna. Matte gillar inte om jag försöker snika närmare än tillåtet. Då ser hon på mig med djupt rynkad panna och ibland t.o.m morrar hon åt mig! Jag brukar försynt lägga mig ner lite längre bort, sen närmar jag mig försiktigt och har jag tur så ser hon inte om jag smugit över gränsen. Fast det lyckas i stort sett aldrig så jag vet egentligen inte varför jag ens försöker.

Men hur vore det om vi bara ger upp våra drömmar bara för att någon annan tycker att det inte passar sig???

Man är väl inte lapphund för inte, heller? Vi i vår ras är pigga, glada, nyfikna och självständiga. Så det så! Då kan man ju inte bara veta sin plats!!! Jag tänker i alla fall aldrig, aldrig sluta hoppas på att komma närmare finbordet. Ge inte upp dina drömmar! Sluta aldrig att försöka!

Fniss! Nu är i alla fall min plats på fällen. Och eftersom matte ändå satt upp grinden mot finbordet kan jag lika gärna ligga lugnt och slappa så här på söndagen!
Jag försöker igen en annan dag......

Tjejsnack och choklad

I morse kom matte ner tidigt, tog på sig stövlarna, jackan och sa: :Nu kommer Annika!. Hörde jag rätt? Min roliga skogspromenadkompis? Henne har jag inte sett på jättelänge.... Jag kastade mig upp vid fönstret och tittade ut. Mycket riktigt. Där kom hon! Hurra vad glad jag blev! Jag kastade mig ut i hallen, skällde som en tok på matte så hon skulle släppa ut mig.
-Skynda dig!skällde jag hela tiden.
När Annika kommer blir det alltid jättelång promenad. Det vet jag. Jag blir så jätteglad när jag ser henne.
Matte tycker också det är trevligt när vi är tre tjejer på promenad. Vi går där och småpratar med varandra och har det allmänt trevligt. Riktigt tjejsnack skulle jag kalla det.

8 km blev det. Skönt var det.
Nu ligger jag på min fäll efter att ha hört matte stöka i köket i flera timmar. Det luktar choklad. Det får ju inte jag äta, men jag har stulit lite. Hon tappar på golvet, och sölar alldeles förskräckligt. Tur för mig att jag har nosen i golvet. Den är nog frisk nu för jag har hittat jättemycket chokladsmulor.

Promenad och choklad, det kan göra en hundtjej glad!!

Blind.....eller bara förkyld?

I dag gick matte och jag ut när det var skumt. Vi gick in i dimman...... så sa matte i alla fall. Fast det fattar inte jag. Hur bra som helst tyckte jag att jag såg. När man nu är utrustad med en dimnos. Den kan man ha i stället för ficklampa. Man vet precis vad som finns och dessutom vad som har funnits. Matte har den lilla egenheten att "Det som inte syns finns inte". HA HA, säger jag bara. Det finns visst. Man känner det på lukten. Åtminstone nästan jämt.

Förra veckan skulle vi gå ut till vägen. Vi hann runda den lilla ladan där belysningen tar slut. Inga problem sa matte, som tyckte hon visste var vägen gick. Även om det var kolsvart. Hon såg ingenting, inte mig heller. Det värsta var, att jag såg visst ingenting jag heller! Rätt som vi gick där i mörkret och jag nosade i diket STAMPADE DET TILL ETT JÄTTEÄLGSTAMP PRECIS BREDVID OSS! Så BRAKADE DET IVÄG NER TILL DAMMEN. Matte blev skitskraj och vände tvärt. Hemåt!
Jag fattar inte att nosen svek denna gången. Förkyld???? Hjälp det kanske är början på svininfluensa. Åh hjälp! Jag tycker nog jag har lite knorr på svansen! Nöff på er alla.

Snö = sant

I morse när jag vaknade var hela världen vit! Matte sa till mig att titta ut genom fönstret. WOW! Min lyckodag! Det har kommit snö i alla fall, snöfall!
Jag blev så glad när matte tog på sig stövlarna och jackan för jag trodde jag skulle få gå långpromenad. LURAD! Det blev bara kissepaus utanför tomten. Men jag hann i alla fall köra nosen i backen och njuta. Jag är faktiskt jättesöt när jag har snö på nosen.

Matte har varit ledig i dag och donat i köket. Det har doftat så gott hela eftermiddagen. Ska nog bli kalas eller något. Hoppas det kommer många hundar då, eller människor som vill klappa mig!

Helt plötsligt kom matte med kopplet i högsta hugg. Och stavarna. Det betyder SKOGSPROMENAD!. Vi gick ända till den stora myrstacken. Det var alldeles mörkt när vi kom hem. Och så blöt jag var!!
Konstigt förresten att matte vågar gå i skogen när det är mörkt. Det kan komma älgar!!! Det gjorde det förra veckan, men det ska jag berätta om en annan dag.

För nu ligger jag på fällen och njuter av att det blev LYCKODAGEN! SNÖDAGEN!

Snö

Hela dagen har jag väntat....och väntat.....och väntat! Nu ger jag upp.
Matte har frusit, hon har ringt lillhusse och sagt att han MÅSTE sätta på vinterdäcken. Dessutom har hon tagit fram sin fjällrävenjacka. Alla dessa säkra tecken. På vaddå, kanske du undrar?
Svar: SNÖ. Det skulle komma snö...
Är man en lappis, rinner det inte vilket blod som helst i ådrorna. Det är garanterat uppblandat med snö och andra fjällinfluenser. Sedan minst 10 000 år är man som lappis programmerad för snö. Att få rusa ut och köra nosen i backen och virvla runt i en enda stor snöyra. Och det var så länge sedan sist. IDAG VAR DEN STORA DAGEN JAG VÄNTAT PÅ. LYCKODAGEN. SNÖDAGEN.
Men det blev som DÖDAGEN. Närjag skulle ut på min sista kisserunda för kvällen for svansen som på en helikopter i Fjällräddningen. Nu skulle jag äntligen få ut och se snön.

-Det fanns ingen. Det kom ingen.

Vilken besvikelse!!!!!!
Fast som matte brukar säga: Inget ont utan att det har något gott med sig.Ingen fara i trafiken eftersom matte inte har fått på vinterdäcken än.

Och den som väntar på något gott........För är det något vi lappisar är så är det positiva!

Regnväder

Hur kul tror ni att det är när matte jobbar och det regnar????? Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder. Jag har då minsann inte fått några regnkläder. Tur man har en riktig lapphundspäls i alla fall. Dessutom har jag ju en hundkoja att gå in i.

Do you get it??? Jag är alltså ute i hundgården på dagarna när matte och husse arbetar. En del i detta med blöt päls beror ju på att jag är en nyfiken varelse. Lapphundar är det. Det ligger i vår natur, att hålla koll på allt som händer. Därför är det ju helt omöjligt att ligga inne i hundkojan. Jag kan ju missa någon nötskrika, älg eller bofink som kan smyga eller flyga runt i mitt närområde. Tänk om det flög förbi en älg, det ni!!!

Nu ligger jag i alla fall på min varma goa fäll och det är kväll, brasan flammar lugnt och värmande i den öpppna spisen och matte sover gott i soffan.... Då känns det nästan skönt att ha fått vara ute hela dagen.
Hallå! Det finns inget dåligt väder, när man har inbyggda lappis-allväders-kläder! Smart, va?!