I dag gick matte och jag ut när det var skumt. Vi gick in i dimman...... så sa matte i alla fall. Fast det fattar inte jag. Hur bra som helst tyckte jag att jag såg. När man nu är utrustad med en dimnos. Den kan man ha i stället för ficklampa. Man vet precis vad som finns och dessutom vad som har funnits. Matte har den lilla egenheten att "Det som inte syns finns inte". HA HA, säger jag bara. Det finns visst. Man känner det på lukten. Åtminstone nästan jämt.
Förra veckan skulle vi gå ut till vägen. Vi hann runda den lilla ladan där belysningen tar slut. Inga problem sa matte, som tyckte hon visste var vägen gick. Även om det var kolsvart. Hon såg ingenting, inte mig heller. Det värsta var, att jag såg visst ingenting jag heller! Rätt som vi gick där i mörkret och jag nosade i diket STAMPADE DET TILL ETT JÄTTEÄLGSTAMP PRECIS BREDVID OSS! Så BRAKADE DET IVÄG NER TILL DAMMEN. Matte blev skitskraj och vände tvärt. Hemåt!
Jag fattar inte att nosen svek denna gången. Förkyld???? Hjälp det kanske är början på svininfluensa. Åh hjälp! Jag tycker nog jag har lite knorr på svansen! Nöff på er alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar