Nära döden.......

Jag har varit sjuk. Jag har varit jättesjuk. Jag dog nästan! Nu har jag fått lite distans till det och kan därför skriva om det. Det hände för någon månad sedan.

Min matte har lite svårt att förstå sig på om man är sjuk eller inte, hon förnekar oftast det i det längsta. (Det kan förresten lillhusse intyga som råkat ut för det ett flertal gånger under sin uppväxt)

Jag var hängig i flera dagar och så törstig, så törstig,så törstig.... Men jag fick ju vatten. Efter att matte rådgjort med djursjukhuset på söndagen, så valde hon att vänta till måndagen. (Kan ha något med kostnaden att göra, eller vad tror ni?)
På måndagen kände jag mig inte så pigg, men matte tyckte ändå att jag skulle vara ute i hundkojan så jag inte skulle kissa inne. Dricker man ca 4 liter vatten blir man kissnödig ofta, kan jag garantera!

Hon kom hem fram på dagen och lyfte in mig i bilen. Jag mådde så dåligt, så jag inte kunde hoppa in själv. Så åkte vi bil länge och så kom jag till vetrinären. Jag tror det är en som vet. Därför heter han så ; Vet Rinären. För och efternamn, kanske?

Där blev det rakat ben, blodprov, sprutor och operation!!!!!
Jag var riktigt illa däran; livmoderinflammation som spruckit i magen.
Tur min matte körde in mig, annars hade jag varit inne i hundhimlen nu.

Ont,ont gör det när de tar en kniv och skär upp hela magen. Ja, inte när de gör det förstås, för då sov jag, men efteråt!!!! Jobbigt jobbigt. Matte tog hem mig på kvällen och orkade knappt bära in mig. Hon låg jämte mig halva natten och klappade på mig.Nästa morgon körde hon in mig igen och jag fick stark medicin på ett plåster på ryggen. Morfin hette det. Det kunde lika gärna heta Mår Fint! Fast matte gillade det inte för det kan vara farligt tror hon.
Hon är allt bra rädd om mig och vill att jag ska må bra.

Nu är jag helt frisk och det är vi glada för jag och min familj!!