Att komma sig upp här i världen.

Ibland behöver man skifta perspektiv. För att se saken lite från ovan. För att få lite distans. Allt det där känner ni nog säkert redan till.
Ibland behöver man komma sig upp här i världen. För att hamna på samma nivå. För att vara delaktig, för att vara med.

Detta praktiserar jag dagligen. Jag sitter med vid bordet, jag hoppar upp på en köksstol så fort det finns en chans. Jag hävdar min rätt att vara med!
Vet ni hur mysigt det är att sitta på stolen bredvid matte, husse, lillhusse eller någon gäst? Det är bara bäst!! INGEN kan motstå mig! Jag lägger bara huvudet på sned och tittar lite "under lugg", lutar huvudet mot den där armen som jag så gärna vill ska klappa mig. I värsta fall får jag markera med tassen, så att "kliaren/klapparen" säkert fattar varför jag sitter där.

Matte försökte under låååång tid när jag var liten att få mig att förstå, att stolar var avsedda för tvåbenta, för att de ska sitta stadigt på fyra ben. Hon tycker att de som redan har fyra ben "inbyggda" kan sitta stadigt på dem. Men jag vägrade acceptera detta. För jag ville vara på samma nivå!

Numera har matte accepterat att jag är på samma nivå som alla andra i familjen. Fast vi har lite konflikt eftersom köksstolarna nyss har fått nytt tyg. Fint ska det , va!
Men jag kämpar för min rätt att komma mig upp här i världen!!!

Mer stolar åt djuren!