Huslappisföda

Husmanskost! Det är grejer det. Mycket bättre än de hårda bruna pluttar som utgör min basföda. Ja, då menar jag inte vidbrända köttbuller eller kaninbajset jag äter på somrarna i Tylösand, utan hundfodret. Tröttsamt i längden, vill jag säga. Man vet ju inte riktigt vad det EGENTLIGEN innehåller. Det kan vara allt möjligt som egentligen är jättegott men dessutom en massa konstgjorda saker som man säkert kan bli åtminstone lite sjuk av. Eller? E67859404 och E3u490w. Låter inte nyttigt alls.

Nej, tacka vet jag husmanskost!
Idag doftade det så underbart i hela huset när matte och jag kom hem från vår låååånga låååånga söndagsskogspromenad. Det vankades rotmos och fläsklägg. Det var riktig söndagmiddag det, tyckte jag. Men det tyckte inte lillhusse och hans kompis Tobbe. Lillhusse sa att han skulle äta när han kom till stan, och stackars Tobbe var väluppfostrad och åt ändå.
Men matte och husse satt vid bordet och åt av det goda de hade längtat efter och då hade jag det om möjligt ännu bättre. JAG FICK BENEN! Riktigt smaskigt. Tänk att de gav mig det bästa.

Varför heter det förresten egentligen husmanskost? Det kostar väl inte så mycket? Och det är inte bara för en man. Det är ju i allra högsta grad för en lapphund också. Men ok: man äter det i huset. Där kan det ju stämma.

Ja, matte. Jag hoppas du har fattat att jag vill ha mer huslappisföda i fortsättningen.

Fast..... det är nog bättre jag säger till husse; för han är ju den som lagar all den goda maten!