En dag i november

Ding dong!
Det kommer någon! Hurra, jag kastar mig fram till dörren för att välkomna gästen. Det är viktigt att gäster känner sig välkomna, tycker jag.
Det var mattes kompis som också faktiskt är min kompis....

Jag har hört talas om att det är nyttigt och lugnande för människor att klappa hundar och andra varelser. Därför försöker jag alltid göra mitt bästa för att folk ska må bra. När någon kommer och hälsar på, håller jag mig nära, nära så att de ska förstå att de gärna får lugna ner sig på mig!! De får klappa mig hur mycket de vill. Dock finns det undantag!!

-"Ska vi gå ut?"

Det är ett magiskt uttryck, då hinner jag INTE stå till klapptjänst, inte. Nej, ut i skogen det fortaste som går.

Så också idag. Det blev en lång tur, ca 8 km, och jag fick gå lös. Nja, i och för sig bara den första biten. För vid vedboden kunde jag känna klar minkvittring så där åkte kopplet på, annars hade jag kanske fortfarande stått där och försökt ropa fram den lille rackaren. Tänk vad mycket gott det finns att spåra upp.

Efter några timmar i skogen var det dags för lunch. Inte vet jag vad ni tror jag får, men jag har en favorit just nu. Det är när matte smyger fram till kylskåpet och tar fram en hel morot. Jag delar den fint i bitar innan jag äter upp den. JÄTTEGOTT!

Efter lunch är det lunchmusik: Jag vet inte riktigt vad jag tycker om julsånger en solig novemberdag, men det känns väl lite hemtrevligt.

En god middag, lite senare på dagen och så slappa framför kökstv:n och slutligen nära datorn. Inte illa!

Så kan en dag i november gestalta sig!!
PS: När du kommer och hälsar på ska du få klappa på mig hur mycket du vill!! För jag är Guds gåva till människorna!