söndag 13 februari 2011

Skidtur på säkert sätt

Det känns i luften! Redan innan matte har tagit på underställ, termokläder och pjäxor vet jag vad som är på gång. Det är konstigt, tycker matte. Jag studsar medan hon klär på sig. Det är dags att åka skidor!!

Jag åker ju inte själv, men matte gör det ibland. Då kan jag springa fort. Då behöver jag inte ge mig in i skogen så mycket för att få motionen utan det går mycket fortare på vägen för hon kan hänga med då.

Idag blev en tur på mer än 7 km. Jag fick gå lös nästan hela vägen förutom förbi "bäcken". Jag gick nämligen ner mig i bäcken i förrgår. Jag kunde inte alls komma upp själv! Jag gnällde och gnällde tills matte kom pulsande på och genom skaren och helt enkelt fick dra ett ordentligt tag i nackskinnet på mig och lyfta upp mig- tur jag har henne. Hon räddade mig faktiskt. Jag kunde ha drunknat och kommit till hundhimlen! Dit vill jag INTE ännu.

Så idag tog vi det säkra för det osäkra och säkrade mig en stund. Långa härliga stavtag blev det och jag fick sträcka ut på skogsvägen.

På hemvägen kom två konstiga stora djur, sådana där hästar. De var lite rädda för mig, men jag satt så snällt och stilla medan de gick förbi med sina mattar på ryggen. Tur inte min matte vill sitta på min rygg. Det skulle jag aldrig orka! (Förlåt älskade matte)

Väl hemma upptäckte matte att hon tappat sitt pannband någonstans på vägen. Då blev det två km promenad till. Tur inte matte ville åka skidor, det tempot hade jag inte orkat med. Nu lufsade vi lite lagom tills vi fann pannbandet.
Sammanfattningsvis kan man säga att det var en skön söndag i vintersolens sken!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar