Om möss och julgranar....

Julgran. En riktig gran!
Jag vet precis hur Pluto känner sig på julafton när han följer med Musse för att hugga gran. Så kände jag det i går. Men jag var förstås inte ute med Musse utan med matte och lillhusse.
Solen strålade från en blå himmel, det var ca 11 minus och träden var fulla av snö.
Mitt bästa väder!!!

Matte och jag var ute i skogen förra helgen för att sondera granläget. Vår gran ska ju alltid vara minst 4 meter, säger matte. Så vi behövde inte leta utan vi kunde "gå direkt på målet".
Lillhusse sågade och sen bar det av hemåt.

Jag gick precis bredvid som en alldeles lydig och lycklig lapphund som just stolt varit med och huggt julgran.
Matte tyckte att jag verkligen var väluppfostrad.
Men det var jag inte alls! Jag försökte ju bara nosa lite bland alla taggarna för att känna om det möjligen kunde sitta någon liten ekorre eller mus bland grenarna, men jag kunde verkligen inte se någon.

Nu står granen på plats med lampor och färgade kulor. Det är allt vackert med jul, även om det inte finns några ekorrar i granen. Jag får väl hoppas att alla mössen som springer uppe på vinden vågar sig ner i stället.....